HÜWA-ordlista

Form tillbehör och konkreta byggmaterial

Distanser

Distanser är inbyggnadskomponenter som säkrar det erforderliga läggningsmåttet mellan de yttre armeringsstavarna och formen. Distanser kan vara punktformiga, linjeformiga eller plana. De senaste åren har ett antal former och typer utvecklats för snart sagt varje användningsområde inom stålbetongbyggnation på byggarbetsplatser och anläggningar med färdiga delar. Om den färdiga komponenten måste uppfylla särskilda krav (t.ex. skyddsbetong, vattentäthet, frost- och tösaltbeständighet) finns det testade byggdistanser för dessa ändamål. Man brukar göra en grov åtskillnad mellan produkterna efter tillverkningsmaterial i betong-, plast- och ståldistanser.

Betongtäckning

Med betongtäckning avses inom stålbetongbyggnation avståndet mellan betongytan och ytterkanten på det betongomslutna betongstålet. Betongtäckningen säkerställs genom användning av distanser i plast (t.ex. plastringar) och betong (t.ex. betongägg).

Armering

I betongen, som inte är särskilt motståndskraftig mot dragkrafter, lägger man i stål för upptagning av dragkrafterna eller extra tryckkrafter. Man talar då om stålbetong. Det särskilda betonginlägget kallas armeringsstål eller betongstål. Man tar fram en armeringsplan för läggningen av armeringen. Om armeringen förspänns mekaniskt talar man om spännbetong.

Bindtråd

För att armeringen skall ligga kvar på det tänkta stället vid betongarbetet binds den samman med bindtråd.

Trekantslister eller hörnlister

Används för brytning av kanter vid förtillverkade betongdelar. Listerna skapar rena avslutningar. Trekantslister används både i anläggningar för förtillverkade betongdelar samt på byggarbetsplatser. Beroende på användningsområde rekommenderas lister av plast eller trä.

Fiberbetongdistanser

I produktionen av distanser i fiberbetong förstärks det relativt fasta råmaterialet med fibrer och pressas maskinellt genom formar. Distansen får då den önskade formen. Med denna metod kan man tillverka både enskilda distanser (t.ex. ben) och ytdistanser (t.ex. orm med och utan noppor).

Gjutbetongdistanser

I produktionen av distanser i gjutbetong fylls betongen i plastformar. Efter härdning formas och förpackas distanserna. Beroende på befintliga plastformar kan man tillverka enskilda distanser, t.ex. HÜWA-Betofix, HÜWA-Rubeton, HÜWA-TFD o.s.v. samt ytdistanser med denna metod.

HÜWA-Betofix

Distanser i gjutbetong med 4-punktsfäste. Används i många anläggningar för förtillverkade betongprodukter i Tyskland, Österrike och Tjeckien. Betofix var en av de första produkterna som HÜWA tillverkade.

HÜWA-Bock (6-bens eller 4-bens)

Ståldistanser i 6 mm byggstål med olika fotvarianter, t.ex. betongfot, fot med stor yta eller standardversionen med formskonare (plastkåpa). HÜWA-Bock är certifierad enligt DBV-databladet (se testcertifikat). HÜWA-Bock används på armeringsområdet, i synnerhet vid inbyggnad av värme- och kylsystem (komponentaktivering).

Mattkap

Ett kapverktyg som är släkt med bultkapen och som har utveckats speciellt för byggarbetsplatser. Betongarbetaren kan snabbt kapa betongstålmattorna till önskad längd. Det långa utförandet av verktygsarmarna ger en stor kraftöverföring. Kapklingorna är tillverkade i specialhärdat stål.

Termisk byggkomponentaktivering – betongkärntemperering (BKT)

En gammal idé med nutida tillämpning

Redan de gamla romarna visste hur man värmer upp bostaden, och använde sig av golvvärme, s.k. Hypocaust. Värmen leddes i kanalliknande rör från ugnarna under golvet. Naturligtvis har en hel del förändrats sedan dess. Idag använder man sig av termisk komponentaktivering, som utnyttjar byggnadens massa för att reglera temperaturen. Detta system används som enda eller kompletterande rumsuppvärmning. Vid uppförandet av massivtak, eller ibland även massivväggar i betong, dras rörledningar. Genom dessa rör rinner det vatten som värme- eller kylmedium. Hela det genomflutna betongtaket resp. -väggen aktiveras då termiskt som överförings- och lagringsmassa, och genererar ett behagligt rumsklimat.

Tack vare takkylningen behöver man inte montera in en klimatanläggning. För systemuppbyggnaden används särskilda distanser, t.ex. 4-bens (HÜWA-Bock 300) eller 6-bens (HÜWA-Bock 500/400) i kombination med distanser i gjutbetong eller fiberbetong för den undre armeringen.

Platsgjuten betong

Härmed avses betong som bearbetas på plats på bygget och som får härda där (oftast i en form).

År 1755 började denna betong utvecklas av engelsmannen John Smeaton. Han var på jakt efter ett vattenbeständigt bruk, och gjorde försök med bränd kalk och lera. Han kunde då konstatera att en viss andel lera krävs för att få en självhärdande (hydraulisk) kalk. År 1796 uppfanns romancementen (romankalken) av engelsmannen J. Parker, samt portlandcementen av dennes landsman J. Aspdin år 1824; detta var händelser som var starten på den moderna betongbyggnationen. Uppfinnandet av stålbetong genom Joseph Monier (patent 1867) var ytterligare ett stort steg framåt. Även idag kallas armeringsstål eller betongstål ibland för monierjärn.

Skyddsbetong

Man talar om skyddsbetong när betongdelarna inte putsas eller döljs. Betongytan har ofta designrelaterade funktioner. Ytan förses så ofta med en viss struktur, något som är möjligt tack vare specialformar eller forminlägg. När skyddsbetongdelar används är det viktigt att välja rätt distanser. Genom kontakten med formen avtecknas de lätt på ytan. Om detta inte är önskvärt kan effekten minimeras med hjälp av distanser i skyddsbetong.

Stöd

Härmed avses inbyggnadsdelar som säkrar den övre armeringen i dess läge. De skiljer sig vad gäller konstruktionssätt, stödhöjd och användningsområde. Man skiljer mellan linjeformiga stöd (stålkorg resp. U-korg) och punktformiga stöd (distansbock, 6-bens, 4-bens).

Kompost

De ämnen som hör till komposten är främst de klassiska material som uppstår vid arbete med trädgård och odling, t.ex. gräsklipp. Därutöver kan allt slags hushålls- och köksavfall, som annars skulle ha hamnat på soptippen eller i förbränningsanläggning, komposteras perfekt och omvandlas till fruktbar humusjord, rik på näringsämnen.

Högbädd

Högbädden är en variant av den klassiska (jäms med marken liggande) bädden eller, beroende på påfyllning i skikt, en variant av den uppbyggda bädden. Den förekommer ofta framför allt i naturnära trädgårdsanläggningar. Högbädden kombinerar följande viktiga egenskaper: inget ansträngande knäböjande i trädgårdsarbetet tack vare att bädden är högt placerad; mycket litet ogräs eftersom de flesta frön gror i marken; inga sniglar om man monterar ett snigelstaket; förrutningsvärmen underifrån (vid rötterna) används tack vare den skiktade uppbyggnaden och man får en betydligt snabbare tillväxt. Om man monterar på ett skydd kan man också använda högbädden till förgroning. Odling kan ske även på dåliga jordar och stenig mark, och t.o.m. på stensatta gårdar och kontaminerad grund.